Vår historia
Norrköpings moderna bostadshistoria är också Hyresbostäders historia. När stiftelsen bildades 1946 var uppdraget att bygga bort en akut bostadsbrist och ge stadens invånare bättre bostäder. Åttio år senare är vi Norrköpings största hyresvärd och en central aktör i stadens utveckling, från folkhemmets nya stadsdelar till dagens Inre hamnen.
I år fyller vi 80 år. Det vill vi uppmärksamma genom att berätta mer om vår roll i Norrköpings moderna bostadshistoria – från bildandet 1946 till dagens stadsutveckling i bland annat Inre hamnen.
Texten, skriven av Peter Kristensson, tar avstamp i den akuta bostadsbrist som präglade Norrköping vid tiden för bolagets bildande, och följer sedan utvecklingen genom områden som Såpkullen, Ljura, Hageby, Ektorp, Marielund, Navestad, Ringdansen och fram till dagens nyproduktion och förvaltning.
Dold bildskatt
Här finns också ett stort antal historiska bilder ur vår bildbank tillgängliggjorda. Många av bilderna kommer från diabilder som vi av en slump hittade i arkivet i källaren i samband med vår flytt. Det blev ett oväntat fynd som nu hjälper oss att visa hur våra bostadsområden, våra hus och Norrköping har förändrats över tid.
Syftet med historiesidan är både att fira vårt jubileum och att synliggöra det uppdrag som har följt oss sedan starten: att skapa hem där människor trivs. Mycket har förändrats sedan 1946, men vår roll som en viktig samhällsaktör i Norrköping består.
Skrolla dig gärna genom sidan och följ med genom åtta decennier av bostäder, stadsdelar och människor.
Känner du igen någon?
Bilderna vi hittat är ibland av oklart ursprung. Vissa har vi fått från hyresgäster, vissa har vi tagit själva andra har funnits i diabild-format i vårt arkiv sedan länge.
Därför är vi inte alltid säkra på vem som fotograferats eller fotograferat. Ibland vet vi inte heller riktigt vart bilden är tagen.
Vi känner ändå att vi gärna vill ge tillbaka till vårt Norrköping och dela med oss av att titta på bilderna.
Hör gärna av dig!
Skulle du känna igen någon person, plats eller verk får du gärna kontakta vår kommunikationsavdelning, om du vill berätta något för oss eller om du vill att vi ska ta bort någon bild.
E-post: kommunikation@hyresbostader.se
1940-tal
Bostadsnöden i 1900-talets Norrköping
Vid andra världskrigets slut hade bostadssituationen i Norrköping knappt förbättrats alls. Fortfarande låg staden långt över riksgenomsnittet i trångboddhet. En statlig utredning presenterade år 1945 riktlinjer för framtidens bostadspolitik: ”goda bostäder åt alla”. Trångboddheten skulle avskaffas, undermåliga lägenheter rivas och hyran begränsas till 20 procent av en industriarbetares lön. Därtill rekommenderades kommunerna uttryckligen att bilda allmännyttiga bostadsbolag som skulle verka för hög och jämn bostadsproduktion, låg hyra, minskad spekulation och stabil förvaltning.
Vägen mot ett nytt bostadssystem
I Norrköping togs det första steget i den nya bostadsspolitiska riktningen i mars 1945. I en motion till stadsfullmäktige begärdes en utredning om hur det skulle kunna byggas minst 600 lägenheter i Västra Såpkullen – direkt av kommunen eller genom ett allmännyttigt bolag. Bostadsförsörjningskommittén föreslog året därpå att Norrköpings stad skulle bilda en stiftelse tillsammans med HSB och bygga i Såpkullen. Interna strider inom arbetarrörelsen gjorde att HSB lämnades utanför och det nya bostadsbolaget blev helt kommunalt.
Bilder från en hyresgäst i Ektorp. Bilderna är troligtvis från tidigt 1900-tal.
Hyresbostäder bildas 1946
Den 13 juni 1946 bildades Stiftelsen Hyresbostäder i Norrköping. Den förste ordföranden – och senare VD:n – för Hyresbostäder var Einar Nilsson. Han var en socialdemokratisk veteran, satt i stadsfullmäktige och var ordförande i drätselkammarens fastighetsavdelning samt aktiv inom ABF och Konsum.
Hyresbostäder hade policyn att ”bygga lägenheter utan brist”. Alla lägenheter skulle ha bekvämligheter såsom centralvärme, toalett, bad eller dusch. Dessutom utrustades köken med kylskåp. Detta var mycket hög standard för hyresgäster som ofta flyttade från undermåliga lägenheter.
Såpkullen och den nya bostadsstandarden
Det första byggprojektet blev Västra Såpkullen med 3 åttavåningshus och 28 trevåningshus med sammanlagt 741 lägenheter – nästan hälften med två rum och kök, övriga från ettor till fyror. Månadshyran för en normaltrea var 137 kronor – vilket motsvarar endast knappt 3 500 kronor i dagens penningvärde.
Förutom moderna lägenheter byggdes tvättstuga, bastu, ungdomslokaler och samlingslokalen Albrektssalen samt två daghem, lekskola och affärscentrum.
I Albrektssalens lokaler fanns förr ett konsum. Idag ligger vår lokalhyresgäst JK Hunting i samma lokaler.
Hemma hos hyresgäst i Såpkullen.
Hemma hos hyresgäst i Såpkullen.
1950-tal
Ljura och folkhemmets stadsbyggande
Efter Såpkullen stod bygget av den helt nya stadsdelen Ljura med drygt 1 400 lägenheter på tur. Hyresbostäder, HSB, Riksbyggen och de privata byggföretagen konkurrerade om fördelningen. Till slut kom Hyresbostäder att bygga 80 procent av lägenheterna.
Ljura var det första området i Norrköping som byggdes enligt efterkrigstidens bostadsprogram. På utsidan fanns bilarna, på insidan parkanläggningar och lekplatser.
Stadsdelen byggdes åren 1950–1955 och omfattade 12 trevåningshus och 19 fyravåningshus – ritade av samma Stockholmsarkitekter som stod bakom Västra Såpkullen. Lägenheterna var relativt små, men hade så god standard att lokalpressen anklagade Hyresbostäder för att bygga lyxlägenheter. Ljura blev också först ut med fjärrvärme.
Även om Hyresbostäder intensifierade bygget av lägenheter, gjorde den ökande krisen inom stadens textilindustri att produktionen åren 1946–1955 ändå var lägst i landet. För att nå samma nivå som jämförbara städer behövdes bostäder för ytterligare 20 000 personer.
I markplan fanns på den tiden en affär.
Tre byggarbetare murar ytterväggar i Ljura.
Flygfoto av Ljura.
Ljuragatan några år efter färdigställandet av området.
1950—1960-tal
Hageby och miljonprogrammets expansion
För att höja bostadsstandarden och få bort köerna skapade Hyresbostäder under en femtonårsperiod fyra stora områden: Hageby, Navestad, Ektorp och Marielund.
År 1955 togs första spadtaget i det som skulle komma att bli Hyresbostäders största bostadsområde: Hageby med sammanlagt 3 782 lägenheter. Först ut var 17 hus i Norra Hageby med lite större lägenheter, främst trerummare.
De första fem åren byggdes endast 945 lägenheter och bostadssituationen i Norrköping var fortsatt svår. När utbyggnaden fortsatte söderut i Hageby gick den allt snabbare – med större och högre hus – men också ett helt nytt koncept: småhus. Ett radhusområde med 131 hyreslägenheter och 47 kedjehus utmed Vrinneviskogen. Dessutom byggde Hyresbostäder 123 friliggande villor som såldes.
Den relativt höga andelen pensionärer i Norrköping kom att påverka utformningen av Östra Hageby. I elvavåningshusen anpassades många lägenheter för pensionärer och i ett av dem fanns ett ålderdomshem. Det byggdes också ett stort antal pensionärslägenheter på bottenvåningarna i andra hus.
År 1966 invigdes Hageby Centrum av prins Bertil. Det stora affärs- och servicecentrumet innehöll flera livsmedelsbutiker och andra affärer liksom bank, post, apotek, läkare, barnavårdscentral och tandläkare tillsammans med bowlinghall, samlingslokaler och kontor.
Under första halvan av 1960-talet byggdes 1 850 lägenheter i södra och östra Hageby. Samtidigt påbörjades 460 lägenheter i Ektorp. Åren 1966–1972 byggdes sedan 892 lägenheter i Hageby, 497 i Marielund och hela 1 754 i Navestad.
Det storskaliga byggandet var ett resultat av regeringens miljonprogram 1965. Landets bostadsbrist skulle byggas bort med 100 000 nya lägenheter om året i tio år. De statliga bolånen gjordes om för att gynna industriellt byggda lägenheter.
Innergård i norra Hageby.
Hemma hos hyresgäst i norra Hageby.
Byggnation av den norra delen av Hageby.
Barn och vuxna som leker i en pulkabacke i Hageby.
Omvandlingen av innerstaden
Vid 1950-talets början bodde fortfarande 60 procent av Norrköpingsborna i innerstaden där saneringsbehovet var enormt och fastighetsbeståndet blev allt mer eftersatt i väntan på beslut. En ny generalplan antogs 1955, men det var först när staden presenterade ”generalsynpunkter” 1962 som saker började hända. Byggherrarna hade legat i startgroparna länge och rena rivningshysterin utbröt. Vårt första projekt i centrum blev i kvarteret Sumpen (vid korsningen Repslagaregatan–Kristinagatan) 1964.
Det andra var kvarteren Granen och Stopet – också de vid Kristinagatan – i samarbete med Lundbergs. Man ville ge ”stadens äldre invånare en möjlighet att bo kvar i sin gamla miljö” och fokuserade på pensionärslägenheter, en serviceavdelning där de boende kunde få hjälp med tvätt och städning samt programverksamhet och hobbyaktiviteter. Kvarteret Stopet hade till och med matservice som levererade måltider från ett centralkök.
Bild från rivningen av kvarteret Sumpen.
Bild från kvarteret Sumpen innan rivning.
1960-1970-tal
Byggnation av Ringdansen i Navestad.
Byggnationen av den västra delen i Ektorp. De röda stugorna ligger i vad som idag är Karlhedsparken.
Ektorp, Marielund och Navestad
När den nya stadsdelen Ektorp planerades lades stor vikt vid att separera vägar för olika trafikslag och gångtrafiken inom området sågs som det allra viktigaste. Det var också det sista bostadsområdet där det användes traditionell byggteknik – innan miljonprogrammets elementbyggande slog igenom. Ektorp hade också flera olika byggherrar, både Hyresbostäder, Riksbyggen, HSB och privata företag. Hyresbostäder stod för 460 lägenheter som byggdes norr om Skarphagsleden åren 1964–1966.
I Marielund revs resterna av den nedgångna bebyggelsen från Norra förstäderna när Hyresbostäder 1968 byggde ett miljonprogramsområde med närmare 500 lägenheter i höghus. De nya höghusmiljöerna väckte delade reaktioner och Hyresbostäder hade ”svårt att nå önskad uthyrningsgrad i området”.
Åren 1969–1973 uppförde Hyresbostäder Guldringen och Silverringen samt Atriumhusen i Navestad med närmare 2 400 lägenheter. Navestad blev symbol för miljonprogrammets snabba byggtempo. Det talades om tråkiga och människofientliga betongscentrum – även om lägenheterna i sig höll hög standard, var ljusa och hade bra planlösningar.
Ringdansen någon gång efter färdigställandet.
Utsikt över Västra Ektorp sett från Såpkullen.
Marielund kort efter färdigställande.
Från byggande till förvaltning
I början av 1970-talet hade de stora byggprojekten skapat ett bostadsöverskott och 1973 stod 750 av Hyresbostäders lägenheter tomma. Bolaget gick in i en förvaltningsfas. Framför allt handlade det om att få kontroll på ekonomin som led av de alltför höga byggkostnaderna, men också att skapa attraktiva bostadsområden där hyresgäster ville bo kvar och flytta till.
Svårigheten att hyra ut lägenheter i områden med stora flerfamiljshus gjorde att Klockaretorpet projekterades för 2 400 markbostäder. Tanken var att med erfarenheterna från Atriumhusen bygga täta radhusområden. En viktig anledning till att Hyresbostäder satsade på ett helt nytt område var utlokaliseringen av en rad statliga verk till Norrköping. De anställda med familjer som flyttade med antogs i första hand vilja bo i småhus. Befolkningsutvecklingen i kommunen blev inte så hög som man tänkt sig och därför byggdes nästan en tredjedel färre bostäder i Klockaretorpet – flertalet förvaltade av Hyresbostäder.
Visste du att?
Ringdansens hus hade fler våningsplan när det byggdes och cirka 600 fler lägenheter än idag.
Bostäder för stadens studenter
I anslutning till Linköpings universitets utbyggnad av Campus Norrköping fick vi år 1996 i uppdrag av kommunen att säkerställa tillgången till studentbostäder. Året därpå startades dotterbolaget Studentbo som förmedlade boende till studenter i både förvärvade befintliga boenden, ombyggda fastigheter och nyproduktion – bland annat i Dalkarlen vid S:t Persgatan och Klockan vid Nygatan. Studentbo har i dag cirka 650 lägenheter.
1990-tal
1990-talets kris och bostadsförädling
När Hyresbostäder firade 50 år kallades den innevarande perioden för ”Förädlingsfasen” men i själva verket var läget ytterst ansträngt. Spekulationsbubblan på fastighetsmarknaden hade spruckit 1991 och priserna rasade, en ny fastighetsbeskattning pressade bostadssektorn. Hyresgästerna i sin tur led av snabbt ökande arbetslöshet och djup lågkonjunktur. ”Resultatet kunde bara bli ett. När människorna i Norrköping upplevde den svåraste perioden i mannaminne, tvingades Hyresbostäder till rekordhöga hyreshöjningar”, konstaterades i jubileumsboken.
Konkurrensen mellan olika fastighetsägare om att överhuvudtaget få sina lägenheter uthyrda hårdnade. Hyresbostäder satsade på marknadsföring och att lyfta fram fördelarna med att bo hos allmännyttan. Differentierad hyressättning ledde till frysta hyror i Marielund och Navestad, trogna boende fick hyresrabatt och hyresgästerna gavs möjlighet att påverka standarden – och därmed hyran – på sina lägenheter. I slutet av 1990-talet sänktes till och med hyrorna lite två år i rad. Navestad fortsatte att vara ett problem för Hyresbostäder. Ungefär 70 procent av de tomma lägenheterna fanns i Guldringen och Silverringen – och länge redovisades andelen uthyrda lägenheter både totalt och exklusive Navestad.
Från Navestad till Ringdansen
Motdraget blev Projekt Ringdansen. År 1998 beviljade regeringen ett bidrag på 260 miljoner kronor och kommunen fyllde på med ett ränte- och amorteringsfritt lån på 100 miljoner.
Tanken var att bryta ned det storskaliga bostadskomplexet till mindre enheter. De slutna ringarna öppnades upp och våningar revs. Totalt försvann fler än 600 lägenheter. När Ringdansen nyinvigdes 2003 hade omdaningen av miljonprogramstadsdelen kostat mer än 1 miljard och fick pris av både tidningen Byggbranschen och Sveriges Arkitekter.
2000-tal
Nybyggande i ett växande Norrköping
Hyresbostäders ekonomi hade också förbättrats och det nya milleniets första år blev några av de bästa dittills i bolagets historia. Befolkningen i Norrköpings kommun ökade och antalet tomma lägenheter minskade. År 2011 var vakanserna rekordlåga – konstant under 1 procent. Det rådde bostadsbrist i Norrköping!
Ett krav från Hyresbostäders ägare, det vill säga Norrköpings kommun, är att lägenheterna ska vara jämnt fördelade över hela kommunen och att utbudet ska vara brett. År 2004 sålde bolaget därför cirka 1 900 lägenheter i främst Marielund och Hageby och köpte cirka 800 lägenheter i bland annat innerstaden, Oxelbergen, Nordantill, Söderstaden och Klingsberg.
Nya bostäder och gamla industrimiljöer
De senaste decenniernas projekt i innerstaden och stadsnära lägen visar hur bolaget successivt rört sig från storskalig förortsproduktion till mer finmaskig stadsutveckling. Ambitionen var att bygga 200 nya lägenheter per år och en rad projekt drogs igång, bland annat i innerstaden, Kneippen, Rambodal och Sandbyhov. År 2017 inleddes ombyggnationen av Nyborgs Yllefabrik i samarbete med fastighetsbolaget Heimstaden. Yllefabriken kompletterade senare med det nybyggda grannhuset Kardan vid Gamlebro. Sedan 2025 står vi dessutom som ensam ägare av den gamla Yllefabriken.
År 2020 var det inflyttning i Kopparhusen vid Kungsgatan och i kvarteret Domaren vid Ektorpsgatan mittemot Idrottsparken. Tre år senare var vårt första projekt i Lindö klart och de 54 lägenheterna blev snabbt uthyrda.
Det har inte bara byggts nytt utan även renoverats. Åren 2006–2018 genomförde vårt största renoveringsprojekt någonsin: närmare 900 lägenheter i 1950-talsstadsdelen Ljura.
Ett av våra hus i Kneippen som byggdes 2015 .
Inre hamnen – en ny stadsdel växer fram
Det mest omtalade – och ännu pågående – byggprojektet i Norrköping är Inre hamnen. Ett helt nytt bostadsområde håller på att skapas där stadens hamn låg en gång i tiden. Vi är en av tretton aktörer som etappvis ska bygga omkring 3 000 bostäder – både hyresrätter och bostadsrätter. Våren 2024 flyttade de första boende in och enligt planerna ska det vara färdigbyggt år 2028.
Vårt första projekt var Kanalhuset – i ljusgrått tegel och 38 lägenheter – som stod klart i början av 2025. Under produktion är Kolargränd 9 och L-huset med sammanlagt 83 lägenheter. I en andra etapp planeras för ett stort antal bostäder i kvarteret Munken vid Andreas kvarn.
Hyresbostäder i dag
Åttio år efter starten är Hyresbostäder Norrköpings största hyresvärd med omkring 20 000 hyresgäster och ett fastighetsbestånd spritt över stora delar av kommunen. När stiftelsen bildades präglades staden av trångboddhet och låg bostadsstandard. Uppdraget var tydligt: att bygga bort den akuta bostadsbristen och ge Norrköpingsborna moderna bostäder.
Sedan 1946 har Hyresbostäder varit en betydelsefull aktör i stadens utveckling – från Såpkullen och Ljura via Hageby och Navestad till Industrilandskapet och Inre hamnen.
Vår historia rymmer både framgångar, svåra beslut och viktiga lärdomar. Den visar att vårt ansvar aldrig har handlat enbart om att bygga och förvalta hus, utan om att bidra till ett Norrköping där människor kan leva, trivas och känna framtidstro. Därför fortsätter vi att utveckla vårt arbete med social hållbarhet genom tryggare boendemiljöer, närvaro i våra områden och samverkansinitiativ som stärker gemenskap och delaktighet.
Samtidigt är ekologisk hållbarhet en självklar del av vårt uppdrag framåt, från energieffektivisering och varsamma renoveringar till nyproduktion med större hänsyn till klimat, material och resurser.
Åttio år efter starten bygger vi vidare på samma grundidé: att skapa hem där människor trivs och stadsdelar som håller över tid – socialt, ekologiskt och mänskligt.
Vill du se alla bilder?
Vi har inte lyckats identifiera alla bilder. Men du kan via knappen nedan hitta hela vår bildskatt.